Ibland när jag kände mig tung i huvudet och behövde ordentlg ro i själen brukade jag åka till Hanna i vintras, där brukade vi snacka en liten stund och sen la jag mig på hennes säng och bara sov. Det var så sjukt skönt att få sova ett par timmar hos Hanna, min hjärna fick verkligen vila sig. Sen kunde man ta tag i livet igen. Idag skulle jag behövt göra detta, men det är inte det lättaste då det är 69 mil till Hanna, som dessutom är i London just nu. Jag försökte med min egna säng och jag har sovit nu men jag är inte vilad i hjärnan för det. Crap! Allt som är i min hjärna just nu är osorterat och röriga rebelliska tankar, i min hjärna krävs ordning och reda för att jag ska funka normalt. Just nu är jag bara trött på alla funderingar och "ta tag i tankar". Men det lättar nog upp snart.

Ska åka till Jezzlan i kväll, i morgon ska jag på nått möte för nån arbetsgivare och sen ska vi till Sthlm. Innan jag åker till Jezzlan ska jag skriva ett brev, duscha, packa, betala en räkning men för mig känns dessa småsaker ungefär som att släpa stenar och bygga en pyramid, jag vill bara slå mig på käften och be mig själv sluta gnälla. Detta är livet som arbetslös, helt fel liv för en sån som mig! Förslag motages gärna av mina vänner på vad jag ska sysselsätta mina grå celler med så jag inte stannar i utvecklingen. Ni vet ju vad jag gillar att göra så snälla påminn mig om vad jag är bra på.

Tack ni underbara människor!